Asså jag vill bara försvinna långt ifrån typ Stockholm nu o typ hela Sverige... Jag vill hitta vem jag e för jag vet knappt vem jag är typ... Jag kanske visar att jag e glad oså men samtidigt är jag sårad o ledsen inombords! Jag har alltid varit den tysta tjejen som inte säger så mkt! Jag e inge, jag e ful, jag e äcklig o mycket mer! Liksom jag har hört massa med olika saker om typ hur skabbig jag är att jag kan inte prata hon e så jävla ful osv! Liksom dom som man tror är älta vänner visar sig vara hur falska som helst... Jag vet att jag tänker på gammalt skit nu o om vissa personer men liksom allt detta sårar en djupt och det kommer man ha med sig hela livet! Plus min farmor e sjuk oså och det gör inte saken bättre! Jag står alltid här vid mina kompisars sida om det är nått men när det handlar om mig själv så tränger jag in det! Jag sitter som vanligt i min ensam het o gråter typ... Visst jag e inte perfekt jag har inte den perfekta huden, håret, kroppen osv! Men döm inte folk utifrån det o ja jag vet att jag har svårt med talet men det är inget som mina vänner märker tror jag! Men liksom lär jag va liten så gick jag hos en tal pedagog, som hjälpte mig med vissa ord oså! Hoppas att ni inte ändrar uppfattning om mig men liksom detta e typ det riktiga jag! Men liksom när jag e med kompisar oså så e jag ju glad! Visst jag kanske har ganska mkt vänner men ändå så känner man sig ensam för medans vissa utav mina vänner åker iväg på fredagar o lördagar oså så sitter jag här hemma i mitt rum sitter framför datan/tven o inte gör nått!